Aronjakob.se

Gräver vidare i jakt på litteratur om kejsarkulten i det antika Rom. Det största problemet med historisk forskning om romartiden verkar vara den obalanserade tillgången på källor. I princip de enda skriftliga källor som finns härstammar från den yppersta eliten inom det romerska samhället; senatorer, kejsare, officiella historiker och andra garanterat välbeställda romare med god smak och ypperlig bildning. Hur ska man då kunna ta reda på något om slavarnas situation, om vad den romerske mannen på gatan tyckte om ditten och datten, när deras röster inte bevarats åt eftervärlden? Mycket är gissningar utifrån de texter vi faktiskt har.
Förvånansvärt mycket går dock att hitta; jag har stött på flera intressanta fakta idag. Till exempel att prästerna i Augustustemplen, augustaler kallade, till största del var frigivna slavar. Och att kulten byggde på en tidigare tillbedjan av förfäder (Lares) som Augustus tog över och anpassade till sina egna syften.
Detta finns dokumenterat av Suetonius. Samme Suetonius som räknar upp omen och järtecken vid de olika kejsarnas födslar och dödsfall, berättar om gudomliga ingripanden och pekar ut sina antagonister som pedofiler och krymplingar. Vad ska man tro på?