Aronjakob.se

Har varit på styrelsemöte med Unionen och drack väldigt starkt kaffe som Wille hade gjort. Så nu sitter jag här igen.

Mötet var väldigt lyckat och jag är framförallt glad för att det finns stora mängder roliga projekt igång inom föreningen. Till exempel så har vi filmvisningar på gång till vintern/våren. Ser fram emot ett nytt torsdagsnöje (eller vilken kväll det nu blir film på).

Moa kom tillbaka från sin semestervecka som hon tillbringat i Lund, Malmö och Göteborg. Så nu är vi fulltaliga i kollektivet igen. Iallafall till på fredag, för då åker jag ju som sagt till Trondheim. Även vad gäller det så börjar bitar falla på plats. Det kommer bli hur kul som helst, jag får lyssna på konsert och jag får gå på bankett och allt utan att ordna nånting (fast smakar det så kostar det). Ser verkligen fram emot att få komma iväg.

Hann även med en hel del intressant snack om konventsplanerna. Har lite intressanta namn att kontakta, även om det får bli efter helgen. Har fått en klarare idé om vart jag vill föra det här projektet.

Kom upp lite tidigare idag, men fortfarande en bit kvar innan jag är nöjd. Fattar inte hur man kunde gå upp sju varje dag på gymnasiet och hela grundskolan också för den delen. Det är lite skillnad att inte bo hemma. Vem ska göra frukost till mig? Varför finns det ingen ost i kylen? Osv osv. Man fattar vilken enorm markservice det blir som förälder. Ett tag kvar till dess dock.

Håller på och läser klart Mannen utan öde, som jag började på för en månad sen ungefär. Konstig bok. Men läsvärd, och jag är fascinerad av att Imre Kertesz överhuvudtaget orkar berätta om det här. Fast det är väl en sorts terapi, antagligen. Viktig om inte annat för att accentuera ordet “I-landsproblem”. Inse vad mycket strunt man går runt och oroar sig för, är rädd för, när man borde vara tacksam för så lite. Inse att det finns livssituationer där det är en lyx att få ett fjärdedels bröd som dagsranson istället för den vanliga femtedelen. Konstigt nog så har Stephen King skrivit en liknande bok (under pseudonymen Richard Bachman), nämligen Maratonmannen. Läsvärd även den, precis som iallafall tre av de andra Bachmanböckerna. Nu kan jag inte alla titlarna utantill men en av dem heter Thinner.

Nä, nu är det dags att gå och lägga sig… har vissa funderingar om teoretiska perspektiv på bloggen som kulturform men det får bli en annan gång.

/A