Aronjakob.se

I och med kvällens besök i stora börssalen så får väl nobelfestligheterna betraktas som definitivt över. Nu väntar istället jullov och återhämtning. Jag har inget inplanerat fram till jul förutom några klappar som ska köpas vilket känns otroligt bra.

Hur var då akademiens högtidsdag? Väldigt intressant, faktiskt, helt bortsett från kändisfaktorn (alla var där!) Per Wästberg inledde med en reflektion över vad som hände i akademien för 200 år sedan, följdes av Peter Englund som kåserade över en dröm han haft. Sedan var det dags för Kjell Espmark som författat årets minnespenning vilken tilldelades Harry Martinson. Espmark utgick från den sista delen av Martinsons liv och överförde sedan detta på resten av hans levnad med lyckat resultat. Birgitta Trotzig läste två dikter och sedan följde Horace Engdahls årsredovisning.

Det hela kryddades ständigt av små skämt och eftersom akademien lagt upp alla texterna på sin hemsida (se länken) så behöver jag ju inte återge dem här. Men två citat kan jag unna mig:

“Svenska litteratursällskapet i Finland var ursprungligen en frukt av Runebergskulten och firar sin högtidsdag på skaldens födelsedag den 5 februari. 2004 var det jämnt 200 år sedan Johan Ludvig först såg dagens ljus. Litteratursällskapet bevisade Akademien den utomordentliga hedern att låta dess ständige sekreterare hålla festtalet vid jubileumshögtiden på universitetets solennitetssal i Helsingfors, vilket är ungefär som att bli inbjuden till Vatikanen för att föreläsa om Den helige ande.” (Horace Engdahl lägger ut texten)

“Ritualen här idag är densamma som 1786. Där kungen sitter satt Gustaf III, med den skillnaden att Gustaf III gärna bevistade Akademiens enskilda sammankomster, en rätt som kungen fortfarande har men mindre ofta utnyttjat.” (Per Wästberg pikar Carl Gustaf, Victoria och salen fnissar)

Men läs som sagt resten själva.

Sammankomsten avslutades strax innan sjuslaget, och Lindizz och jag gav oss ut på stan för att hitta något att äta. Till slut blev det en restaurang på Östermalmsgatan, minns inte dens namn, men gott var det och inte fasligt dyrt. Först kikade vi in på Gyldene Freden men där var det fullbokat. Hade ju annars passat bra en kväll som denna. Det hela avslutades med en drink på Grand Hôtels veranda innan vi tog tunnelbanan hem i vinternatten. Och nu är det, som sagt, slut på festen…

Men kul har det varit!