Aronjakob.se

Efter en veckas bloggbaksmälla tänkte jag så där lite smått sätta igång och skriva igen. Än så länge verkar alla mina kompisar ha klarat sig från asienkatastrofen. Som student åker man snarare till Katrineholm eller kanske Gävle över jul, snarare än till Thailand. Min pappas kusin var på Sri Lanka med familjen men de klarade sig helskinnade.

I DN skriver man om den första “globala katastrofen”. Hey, lite eftertanke om jag får be. För bara ett år sedan dog nåt i stil med 50000 människor i Iran. Enda skillnaden mot tsunamin är att det är några tusen västerlänningar som dött, annars är det återigen en katastrof med ofattbara dödssiffror som slår mot ett utvecklingsland. Även om det blir så många som fyratusen avlidna svenskar så är det inte fler än vad som normalt dör av ålder i Sverige på två veckor. Så redan om en vecka eller två så har minst lika många svenskar dött här hemma i sina sjuksängar som på solsemester i Thailand.

Faktum kvarstår dock att det är den värsta svenska katastrofen sedan Estonia. Och även jag kommer säkert att påverkas på ett eller annat sätt. Man får helt enkelt hoppas att alla drabbade och anhöriga får tillräcklig hjälp för att kunna hantera sorgen och gå vidare i sitt liv. Vilket ju lär ta tid.

Jag har iallafall skänkt några kronor till Röda korset. Gör det du med!