Aronjakob.se

Apropå Bengts inlägg om Lars von Trier och annat och den kommande konferensen om museikritik i Umeå som jag ska på är det mer än dags att fundera på detta med museernas sätt att ta kritik.

Till att börja med blir det lite länkar i två relevanta fall. Dels när det nyöppnade världskulturmuseet i Göteborg plockade ner en tavla av Louzla Darabi efter påtryckningar från besökare. Dels när Nobelmuseet i sin vandringsutställning täckte över Alfred Nobels nakna kropp innan utställningen öppnade i Florens i höstas. Två exempel där museerna tvingades censurera sina utställningar på grund av kritik, i det första fallet från besökare och i det andra fallet från de ansvariga för utställningslokalen. Vem sätter utställningsbyggarnas spelregler?

• Världskulturmuseet skriver om Scene d’amour
• Expressen/GT 2005-02-02: “Tog ner tavla efter hot från islamister”
• Expressen/GT 2005-02-03: “Kultur: För farlig för museet”
• Expressen/GT 2005-02-03: “Ledare: Upp med tavlan”
• Expressen/GT 2005-02-04: “Museets styrelse stöttar censuren”

Det som är relevant står att finna i femte stycket från slutet på museets egen förklaring:

I detta specifika fall på Världskulturmuseet hade den kontroversiella dimensionen av konstverket – kombinationen mellan Korantext och motivet – ingen bärande roll inom ramen för diskussionerna om HIV/AIDS och därför var just den tavlan inte essentiell för museet. En tredje tavla ur samma serie kan lika väl representera temat sexuell lust och kommer att sättas upp på samma plats.

Mer om detta senare.

Om Nobelmuseet finns inte lika mycket skrivet, eftersom det hela inte fick lika stora proportioner som i fallet ovan. Några artiklar ligger dock kvar på nätet:

• Sveriges Radio 2004-10-26: “Nobelmuseet i nakenchock”
• Hufvudstadsbladet 2004-10-27: “Avsnoppad Nobel”
• Det hela nämns också i SvD 2004-11-08: “Vilgot Sjömans kamp är vår”

Samma fråga är aktuell i båda fallen: vad göra när utställningens budskap inte går hem pga att någon del (Scene d’amour-tavlan/Alfred Nobels nakna kropp) tar över mediautrymmet och därmed påverkar besökarnas tolkning av utställningen?