Aronjakob.se

Som de flesta kanske märkt så lanserades Gudrun Schymans nya kvinnoparti med buller och bång den fjärde april, alltså för en vecka sedan. Behövs då ett feministiskt initiativ?

Tyvärr så tror jag inte att ett nytt parti är vägen att gå för Sveriges feminister. Detta av tre anledningar.

1) De feministiska frågorna företräds redan av vänsterpartiet. Gudrun Schyman hycklar när hon säger att “de etablerade politiska partierna inte förmår utmana könsmaktsordningen på allvar.” Hon har själv varit med om att omvandla vänsterpartiet till ett feministiskt parti!

2) Däremot har F! rätt när i följande analys: “Trots de rättigheter som kvinnor genom envist arbete och hård kamp lyckats uppnå, så förmår dagens politiska system inte förverkliga ett jämställt samhälle.” Detta beror dock snarare på bristerna i den utomparlamentariska kampen. Det gäller för oss feminister att engagera oss och organisera oss även i vardagen och inte bara på valdagen en gång vart fjärde år.

3) Slutligen (och detta hör väl egentligen ihop med punkt 1) så är tyvärr F!s plattform fortfarande vag när det gäller frågor om den offentliga sektorn, om föräldraförsäkrningar och andra praktiska kvinnofrågor. Det är väl tänkt som ett sätt att distansera sig från vänsterpartiet (som ju under Schymans ledning tagit ställning i dessa frågor) men jag har svårt att tro att F! till sist kommer att komma till andra slutledningar än vänsterpartiet.

Något positivt, till sist; varje borgerlig röst som istället hamnar på F! är en seger. Intresset för feministisk diskussion har fått sig en skjuts. Framgångsrika kvinnor har fått mer plats i dagsmedierna. Förhoppningsvis kan feministerna sätta dagordningen på ett annat sätt än idag.