Aronjakob.se

Peter Englund, 22 februari 2005:

“På väg ned till skrivarstugan upptäcker jag några högst besynnerliga spår. Under natten har en mus borrat sig genom det tunna nysnötäcket, och efter sig lämnat något som ser ut som en tillkrånglad namnteckning. Försöker läsa hans namn, men misslyckas. Musen under diskbänken verkar för övrigt ha stillat sig, möjligen bortskrämd av ultraljudslådan, som för övrigt också skrämmer bort katterna.”

Gun-Britt Sundström, 25 januari 1971:

“Men när mörkret faller är det något som rör sig ute i förstugan. Tjuv, spöke, våldtäktsman? Jag lyssnar spänt några sekunder innan jag förstår: Det är råttorna, de små råttorna, som knaprar i nattens stillhet. De har övertagit huset sedan byn avfolkades. Det känns lugnande. Inget mänskligt, bara naturens ordning.”

Vinternatten låter sig inte alltid fångas i skrift men jag tycker dessa båda har lyckats. Stillheten, de små händelserna som överskuggar världsallvaret. Att skriva i presens gör sitt för att fånga ögonblickskänslan.