Aronjakob.se

På torsdag nästa vecka åker jag ut på seglarläger. Det blir elfte gången nu. Det hela började den gyllene sommaren 1994 med fotbolls-VM och 25 grader i vattnet och har fortsatt fram till i år, och förhoppningsvis lika många till.

Men jag tänkte egentligen inte skriva om seglarlägret utan om något annat. Det är ju tio år sedan nu. Nån gång på våren i sexan hade vi talangjakt i skolan och min klasskompis Sofia framförde Brainpools Bandstarter. Jag var såld och fick till slut tag på Brainpools skiva som jag raskt spelade av på band. En underbar sommar följde med ett andra seglarläger (sommarförälskelse) och avfärd till 30-gradiga äventyret USA den första augusti. Allt detta ackompanjerades av Brainpools Painkiller och framförallt låten Smile. Redan då hade jag börjat hitta fram till min melankoliska natur och njöt i fulla drag av denna spralliga låt om olycklig kärlek och svikna förhoppningar. Allt som min sommarkärlek inte blev fick bo kvar i den låten och jag är nostalgisk än idag. Spela Smile eller David Shutricks Vem min längtan är till för and watch me cry.

Under min skivlånande period på gymnasiet hittade jag så Painkiller på Läsesalongens bibliotek och laddade genast in i datorn. Lyssnade och mindes med vemod. Sedan flytten hemifrån (nu två och ett halvt år sedan) har jag dock inte lyssnat på skivan. Föreställ dig då min glädje över att hitta den på Agnes dator häromveckan när jag passade på att sno med mig lite låtar på ipoden. Fantastiskt!

Så vad är omdömet om Brainpool idag? Vissa låtar, som ovan nämnda Bandstarter, håller inte längre. Den är inte tillräckligt hårt bunden till min svärmande nostalgi och är dessutom mycket lägre mixad än de andra låtarna. Vilket jag gillade då men inte nu. Däremot är låtar som A Postcard From Juan, Breakfast in Bed och Smile fortfarande klockrena. Och förstås den underbart entusiastiskt sprudlande Baby Baby Baby Baby Baby Baby Baby I Love You som bara den motiverar till en genomlyssning av skivan.

Nästa popfavorit: David Shutrick…