Aronjakob.se

Igår var det dags för Workshop 1: Att verka i digitala miljöer – en “community”.

Olika sorters digital kommunikation
För att få ett grepp om olika sorters digital kommunikation kan man införa ett antal variabler:
• synkron // asynkron (exempel: IP-telefoni, videokonferens, MSN, chatt // webbforum, e-mail, gästbok, podsändning)
• text // bild // ljud (e-mail etc // videokonferens, webbkamera // IP-telefoni, podsändning)
• enkelriktad // en-till-en // en-till-många // många-till-en // många-till-många (hemsida // MSN, e-mail // chatt, blogg // gästbok, bloggkommentarer // wiki)
• öppen standard (interoperabilitet) // låst standard (e-mail, newsgroup // MSN, communities, nätspel)
• etablerade kontakter // nya kontakter (communities, MSN, e-mail, videokonferens, IP-telefoni // chatt, forum)

Identitetsskapande på internet
Två synsätt dominerar; ett positivt och ett negativt.
a) Fula gubbar med falsk identitet får en möjlighet att leva loppan på nätet (chatt, ev communities)
b) Nätet ger en möjlighet att exponera sig själv, “förlänga” sin egen identitet (blogg, gästbok, forum)

Hur svårt är det att skapa en falsk identitet på nätet? Inte så svårt, visar det sig. Personnummer är inga problem att skapa, därefter kan man registrera sig på svenska communities. Mail, blogg etc är också bara att skaffa. I Eniro kan man registrera mobilnummer utan någon slags kontroll. Ett kontantkort så är saken biff!
Vi gjorde en övning där vi under falsk identitet försökte pressa chattdeltagare på personuppgifter. På fyra försök var det iallafall en som vi lyckades identifiera med hjälp av kringuppgifter. Genom googlesökning på namnet fick vi fram resultat från ett antal simtävlingar, och då personen i fråga uppgav sig vilja jobba som dykare kunde man misstänka att det var samma person. Sedan hade vi säkert kunnat få hemadressen från simklubben. De andra tre lyckades vi få födelsedatum, bostad och i ett fall telefonnummer ifrån, men vi kunde inte bekräfta att uppgifterna stämde.

Att chatta var lite av en nostalgitripp för mig, under mitt högstadieår satt jag ju uppe på kvällarna på Passagen och Torget. Sedan tog e-mail över och jag släppte chattandet. I princip var det samma sak då som nu, den säregna blandningen av “lära kännande” (de klassiska frågorna var bor du, vad gör du, hur gammal är du etc) och porrsnacket. Vi frågade en tjej som tog kontakt med vårt [kvinnliga] alias varför hon ville chatta just med oss och hennes ord får nog vara slutklämmen på dagens bloggpost:

“de finns typ inga normala som vill snacka dom flesta säger vill du se mig runka eller vill du tjäna 2000:-”