Aronjakob.se

Idag köpte jag en ny mobiltelefon. Min förra damp i golvet den 14 september och på något mystiskt sätt halkade antennen ur led eller nåt vilket innebär att den inte har någon täckning. Nada. Noll gånger noll.

Detta fick den intressanta följden av en Aron utan mobiltelefon. Efter fyra veckor har jag nu tagit mig samman och köpt en ny. Hur var då livet utan mobiltelefon?

Framförallt uppnår man något i dagens kommunikationssamhälle väldigt eftertraktat: obruten tid. Utan mobiltelefon är det jag som bestämmer om jag vill prata med någon, inte tvärtom. Jag har ju fortfarande varit ‘uppkopplad’, med mail, hemtelefon och icq, men det verkar som om de flesta nuförtiden håller kontakterna igång över mobilnätet. Följaktligen har det varit lugnt och tyst de senaste veckorna. Jag har själv fått ringa och stämma träff. Vad har det inneburit?

Jag har träffat färre människor. Detta är både bra och dåligt. Det är bra eftersom det gett mig mer tid åt jobb, skola och sömn; det är dåligt för att jag inte lyckats träffa alla mina vänner. Det var inte bara svårare för mig att bli kontaktad, faktiskt så var det också svårare för mig att kontakta någon. Sms – glöm det. Få tag på någon på dagtid – glöm det. Kontaktytorna var alltså kraftigt begränsade.

Jag har passat på att göra annat; aktiviteter utan sällskap. Till exempel så har jag besökt Husbybadet för att simma, flera gånger till och med. Något som jag haft svårt att ta mig tid till under våren. Jag har varit hemma flera kvällar – mycket ovanligt och lyxigt.

Sammantaget kan man väl säga att jag ser fram emot att återuppta kontakten med de av mina vänner som fått lite för lite uppmärksamhet från mitt håll på sistone. Om det inte vore för sms:en hade jag nog kunnat leva vidare utan mobiltelefon ett tag till!

Nån annan som levt utan mobiltelefon och vill berätta? Qaryn?