Aronjakob.se

…skulle ju kanske en rubrik kunna lyda här i bloggen. Som så många andra har jag funderat kors och tvärs på vad jag vill använda bloggen till. Privat (navelskåderi), politiskt (smutskastning och inbankande av teser)? Om man läser tillbaka i arkivet här till vänster så var min blogg betydligt mer personlig till att börja med. Jag rannsakade dock mig själv (i februari nån gång) och insåg att för att få mitt personliga liv intressant att läsa skulle jag vara tvungen att avslöja sånt som i sin tur skulle kräva rubriker i stil med det här inläggets…

Eftersom en blogg är tillgänglig för “alla” (i ordets västerländska teknokratmening) gäller det att passa sig. Den man ger sig på kan ju vara en av mina läsare. Folk kan ta illa upp. Där har jag ju något slags publicistiskt ansvar; om jag ska anfalla någon bör det vara välgrundat och inte hemfalla åt personangrepp och smutskastning. Den skrivna texten utan tydlig mottagare är dessutom ett känsligt medium, där tilltalet kräver extra tydlighet och sånt som ironi lätt går förlorat på väg till läsaren.

Följaktligen har jag sakta men säkert glidit över från en personlig blogg till en, ja till en vadå? Om jag skulle sätta en stämpel på min egen blogg (fast stämplar utdelas ju bättre till andra; själv är man alltför medveten om facetterna) skulle jag nog klassa den som en ‘kulturblogg’. Detta härligt vaga och mångtydiga ord kultur. Men nog är det mest det jag skriver om – vad jag läst, sett, lyssnat på. Vad som debatteras i ‘kulturvärlden’. Nog gör det sitt till att jag känner mig mer och mer hemmastadd i museivärlden, på kulturinstitutionerna.

Det stora problemet i mitt bloggskrivande är dock: hur hantera negativ kritik? Och då menar jag inte kritik riktad mot mig; nej, jag tänker på den hemska tanken att jag kanske vill rikta kritik mot någon annan. Är verkligen en blogg den rätta spelplanen för sånt? Nätet svämmar över av polemiska bloggar och hemsidor som spyr galla över alla meningsmotståndare, skapar snarare än löser konflikter och urartar i “flame wars”. Ska jag bidra till detta?

Den angreppslinje jag hittills valt är en gammal behavioristisk klassiker: det är inte genom negativ återkoppling då kväser ovälkommet beteende, det är genom ignorering. Jag tillämpar en väldigt simpel tvåstegsmodell: 1) skriv om det du gillar och vill lyfta fram 2) strunta i resten.

Självklart är detta, liksom alla andra simpla tvåstegsmodeller, ibland svårt att följa i praktiken, men jag tror iallafall att det är en vettig grundprincip som bloggare. Ett antal onödiga konflikter undviks och jag kan fortfarande föra fram mina åsikter. Nackdelen är förstås att jag framstår som tam och konflikträdd. Vad kan jag säga – jag är konflikträdd!