Aronjakob.se

Fråga: Vad hatar Elfriede Jelinek? Svar: sport, alpnatur och små barn. Dessa tre ting var dessutom viktiga ingredienser i Rastplatz på Stadsteatern. Tonen sattes dock av Jelineks främsta kännetecken: den förvridna sexualiteten.

Recap: Pjäsens huvudroller är två medelålders kvinnor på jakt efter djuriskt sex. För att uppnå detta har de stämt träff med en älg och en björn på en rastplats nånstans längs Autobahn. Deras makar är golfspelande sportfånar i träningskläder.

Det som sägs om den svårgenomträngliga Jelinekska prosan stämmer nog. Som drama fungerar det enklare; även om det då och då kommer nån helt omöjlig replik (där även skådespelaren verkar ställa sig frågande till innehållet) passerar den raskt förbi utan att man kör fast.

Horace Engdahl nämnde ju undertiteln till Jelineks nyöversatta Glupsk: “en underhållningsroman”. Det känns inte lika konstigt längre, ty Rastplatz var fantastiskt rolig. Vi satt och fnissade pjäsen igenom, kombinerat med ett gapskratt eller två. Humorn är absurd, rå, sexfixerad och dessutom levereras några riktiga tungvrickare till repliker. Kostymerna gjorde helt klart sitt till; svåra att beskriva men jag drar till med bjärta färger i överflöd.

Det märks att Elfriede hatar sina huvudpersoner men samtidigt kan hon inte låta bli att känna för dem. Kvinnorna försöker slå sig ut ur sina ramar och roller men det går mest fel. Männen söker bekräftelse men får den bara genom att klä ut sig.

Kontentan är alltså: gå och se! Nittiofem kronor är dessutom riktigt billigt i sammanhanget. Rastplatz spelas till den 22 december. Mer info finns hos Stadsteatern.