Aronjakob.se

SFs biljettsystem krånglade i eftermiddags och istället för biljetter till 18-bion stod jag plötsligt fem i sex med två biljetter till Narnia klockan 15 i handen. Första tanken: det här händer alltid mig. Andra tanken: börja inte gråta. Plötsligt är jag tio år igen, osäker, utanför, misslyckad. Det dåliga självförtroendet bara bubblar upp ur kroppen.

Och det händer, om och om igen. Jag tror att jag till sist har fått koll på situationen, kärleken, livet, men så plötsligt öppnar sig falluckan i golvet och jag är tillbaka på ruta ett. Aron får fel biobiljetter; Aron missar tåget till Linköping; Aron tar fel på tidpunkt och missar teaterföreställning. Situationen i sig är inte allvarlig, det är listan på tidigare misstag som växer sig längre. Jag återupplever ångesten från alla de här tidigare tillfällena där jag gjort bort mig, och klumpen i halsen bara växer.

Vad gör man? Hur bearbetar man? Varje gång är den sista gången, aldrig mer ska det ske, och mycket riktigt upprepas inte misstagen. Problemet är bara att det finns ju alltid kvar möjligheten att göra andra fel! För att vara trygg skulle jag behöva ha koll på allt vilket ju är en omöjlighet. Och sammanbrotten kommer, om inte idag så imorgon eller kanske om en månad eller ett år. Ytterligare fog för ångesten, alltså, att veta att den återkommer.

***

Jag har förresten haft en bra jul och fått fina julklappar och är förälskad och återvände just från en toppenresa till Finland och är sjukt nöjd med livet men hur spännande är det att skriva om?