Aronjakob.se

Så vilka nobelpristagare hann jag läsa år 2005? Fram till februari var fortfarande Harry Martinson-utställningen igång på museet, vilket ledde till en omläsning av Aniara och även en del andra dikter. Under sommaren läste jag också hans Kap farväl! från 1933. En annan, lite yngre Martinson, där man kunde ana de filosofiska drag som sedan blommade ut helt i Aniara men som ändå slog an en annan ton.
I juni släpptes Dubbelgångaren av José Saramago i pocket, och jag läste den strax därefter. Det är nog min favorit av Saramagos böcker, eller iallafall den med säkrast story. Några månader senare besökte Saramago museet och då passade jag på att läsa om Historien om Lissabons belägring.
Under sommaren hann jag med ytterligare två pristagarböcker, Beloved av Toni Morrison och Eyvind Johnsons Stad i ljus. Den senare var en ny bekantskap för mig och nu i januari har jag börjat läsa hans Strändernas svall (efter en snabb omläsning av Odysseen för att hänga med i svängarna).
Förutom dessa litteraturpristagare har jag faktiskt också läst två fysikpristagare. Frank Wilczek och Betsy Devines Longing for the Harmonies kom i nytryck efter hans fysikpris, och dessutom passade jag på att läsa Six Easy Pieces av hans idol Richard Feynman.
Mer än så blev det inte i nobelpristagarläsning 2005, men jag kämpar tappert på även i år. Hittills är 21 av 102 litteraturpristagare avbockade på listan, men några till blir det nog 2006! Jag är sugen på att läsa Pinter och Mann, och mer av Coetzee, Jelinek och Singer. Hemma i bokhyllan står dessutom Kawabata och Solzjenitsyn och tigger om uppmärksamhet.