Dags för ett nytt avsnitt i följetongen “Elfriede Jelinek och jag”. I fredags åkte K. och jag på utflykt till Nynäshamn för att spana in Riksteaterns uppsättning av Jelinekpjäsen I Alperna. Sagt och gjort: efter en timmes pendeltågsfärd ut i obygden stod vi till sist i foajén till Nynäshamns Folkets Hus och såg allmänt vilsna ut. Vi hittade biljettkassan (i baren) och hann med en snabb middag på Stadshuskrogen innan det var dags att ge sig tillbaka över torget och in i biograf Vågen lagom på utsatt tid.
Jag är ingen teaterrecensent – läs istället Ingegärd Waaranperäs DN-recension som är utsökt i sin precision – men några ord får jag nog unna mig inför en pjäs som denna. Jag har ju sett en Jelinekpjäs tidigare (läs mer om Rastplatz) och visste väl vad som väntade, i stora drag. I Alperna var dock, till skillnad från Rastplatz, en fullängdare, och det märktes. Fokus låg inte så mycket på sexualiteten, som bara tilläts blomma upp lite kort under några minuter mitt i pjäsen, utan på en annan av Jelineks käpphästar: sporten. Mer specifikt: sporten i kombination med alpnaturen. Alpinismen som folkrörelse var tydligen antisemitisk i Österrike redan på tjugotalet, och autentiska citat från denna tid är insmugna i replikerna. Det hela ställs på sin spets när den rumänsk-judiske författaren Paul Celan konfronteras av de unga snowboardåkande huvudrollerna, som ställer sitt fartglada spänningssökande mot hans upplevelser under Förintelsen.
I Alperna kastar sig i Melanie Mederlinds regi mellan olika nivåer av berättande: från Jelineks texter till ett inklippt “Katastrofernas museum” (idé från Paul Virilio) till briljant dockteater direkt från Akademiens sammanträdesrum med samtliga karaktärer iklädda Jelinekperuk.
Om du har möjlighet – se den här pjäsen. Inte minst för skådespelarprestationerna. Jelineks omöjliga repliker flöt som rinnande vatten och den fysiska energin och utstrålningen slog iallafall knock på mig. Håll dessutom tummarna för att fler teatrar ska våga sätta upp Jelinek, hennes svåra rykte till trots!
Intressant i sammanhanget kan vara mitt referat från ett ABF-seminarium om Elfriede Jelinek som jag besökte i oktober förra året. Håll till godo!
0 responses so far ↓
There are no comments yet...Kick things off by filling out the form below.
Leave a Comment