Aronjakob.se

Jag fick ett ryck häromveckan och har börjat läsa ikapp lite nobelpristagarböcker som jag har hemma i bokhyllan. Och följaktligen har jag nu råkat ut för en kulturkrock.
Boven i dramat är Nobelpristagaren i litteratur 1968, Yasunari Kawabata. Jag läser just hans bok Kyoto, utgiven i svensk översättning i Delfinserien 1968, samma år som han erhåller Nobelpriset. Den innehåller fantastiska, poetiska naturskildringar av cederskogar, skymningsljus över bergen och näckrosblommor i mängder, men det sociala spelet mellan huvudkaraktärerna går mig helt förbi. Det är svårt att hänga med i den här romanen som västerlänning. En kulturkrock, helt enkelt.

Då var det bra mycket enklare att hänga med i Becketts I väntan på Godot, som jag också läste förra veckan. Den västerländska absurdismen i all sin meningslöshet var alltså lättare att ta till sig än en simpel kärlekshistoria i japansk tappning. Tråkigt men sant.

Ni andra som jag vet läser denna blogg, hur har ni påverkats av österländsk litteratur. Jag vet att vi har diskuterat just Kawabata tidigare, finns det några “knep”? Hur ska man läsa t ex Kawabata?