Aronjakob.se

Häromdagen fick jag låna Stephan Mendel-Enks Med uppenbar känsla för stil av M. En bok som varit rätt hypad, får man väl säga, eftersom det ju fortfarande får större genomslag när en kille (fotbollsnörd dessutom) skriver om feminism än när tjejerna gör det. Jag har länge förhållit mig skeptisk till den, av just detta skäl (se tidigare inlägg), men nu fick jag den ju rekommenderad.

Och visst, boken håller, både innehållsmässigt och stilistiskt. Mendel-Enk skriver in sig i den radikalfeministiska huvudfåran och gör det på ett övertygande sätt.

Det starkaste intryck Mendel-Enk lämnar är bilden av den frånvarande fadern. Hur han och hans kompisar inte har någon relation till sina pappor, inte känner dem. Det är riktigt smärtsamt att läsa.

Vad kan man då ge för slutintryck? Trots allt väljer jag nog fotbollskrönikören Stephan Mendel-Enk framför radikalfeministen. Boken tänder till i de mer personligt hållna delarna, och tappar drivet när det blir dags för allmänt hållen feministisk analys. Helt klart värt att läsa, dock, eftersom den till sina andra kvalitéer dessutom kan räkna att den är lättläst i jämförelse med det mesta av annan feministisk litteratur.