Aronjakob.se

var nog israeliska The Band’s Visit, en sockersöt historia om en egyptisk polisorkester som på vift i Israels ökenlandskap möter medmänskligheten hos en israelisk restaurangägarinna och hennes stammisar. Välkomponerad scenografi, en enkel och sammanhållen historia, mänsklig värme toppat med en gnutta orkesterekvilibrism på slutet. Fem dirigentpinnar av fem möjliga.

Mer svårbedömd var bröderna Coens nya No Country For Old Men. Berättelsen fick här stå tillbaka för det visuella och känslomässiga helhetsintrycket, vilket jag nog trots allt tror var fel val. Tyvärr går det inte riktigt att utveckla resonemanget utan spoilers, men jag förklarar gärna om någon är intresserad…