Aronjakob.se

Inför sommarens USA-resa laddar jag med en rejäl dos Americana. Läser Garrison Keillor, lyssnar på Sufjan Stevens delstatsplattor. Tittar på åttiotalsaction och nittiotalskomedier.

Apropå Snuten i Hollywood och Ace Ventura så slås jag av två fenomen när jag ser om filmerna – dels de ruttna könsrollerna (dels frånvaron av kvinnor annat än som sex- och omvårdnadsobjekt, dels den flagranta homofobin), dels hur “rasfrågan” dominerar amerikansk samhällsdebatt. Det var något av en chock att som trettonåring hamna i USA och ständigt höra om “race”, ett begrepp som ju knappt existerar i Sverige. Visst diskuteras etnicitet, religion osv, men själva spelplanen skiljer sig rejält från situationen i USA. Vilket avspeglar sig i Snuten i Hollywood, en film där Sylvester Stallone var påtänkt för huvudrollen men som gör sig fantastiskt bra med Axel Foley som den svarta katten bland hermelinerna. Det kombinerade klass- och rasperspektivet passar hand i handske med mellanvästerns skepsis inför Kalifornien.

Kalifornien dissas rejält i Garrison Keillors böcker och radioprogram – en Minnesotabo är naturligt skeptisk till en plats där t-shirt och shorts går att bära året runt. Här lyser rasfrågan med sin frånvaro, istället betonas den religiösa splittringen där den lutherska pliktmoralen har Lake Wobegon i ett grepp så fast att enda utvägen blir att fly fältet, vilket i sin tur leder till att alla de som inte passar in till slut hamnar i Kalifornien. Typ.