Aronjakob.se

I enlighet med universitetets nya sjugradiga betygsskala tvingas jag sätta ett C på mig själv när det gäller Nobelläsningen. Min målsättning inför 2008 var att läsa 6 st verk av Nobelpristagare jag tidigare inte läst, samt 6 st verk av Nobelpristagare av vilka jag läst något annat. Dvs 6 st nya, 6 st gamla pristagare. Hur gick det då?

Jag plockar fram läsloggen för år 2008:

Det börjar dåligt. Först i maj har jag tagit mig igenom Doris Lessings Gräset sjunger. Av henne har jag tidigare läst En överlevandes minnen.

I juni läser jag John Galsworthys A Man of Property, första delen i Forsytesagan. En släktkrönika i stil med Buddenbrooks – allt går åt skogen. Mest imponerande är nog hur Galsworthy lyckas få Old Jolyons gubbsjuka att framstå som något vackert. Just de partierna är bland de bästa. Mer Galsworthy får det bli framöver.

Efter ett halvår ligger jag alltså långt efter schemat, med en ny och en tidigare läst pristagare. Under hösten blev det en liten uppryckning. I augusti hann jag med två nya bekantskaper i Nobellistan, nämligen V.S. Naipaul (Half A Life) och Pearl Buck (The Good Earth). Naipauls bok – ja, vad kan man säga – kanske kan beskrivas som roande och oroande på samma gång. Ett utforskande inte av livets mening, utan av dess meningslöshet. The Good Earth var mer rakt på sak – ett släktepos (inte helt olik Buddenbrooks den heller) med luthersk pliktmoral, strävsamma bönder, uppoffrande kvinnor etc.

I september läste jag en av Bjørnsons bonderomaner, Synnøve Solbakken. En fin liten historia om en bondson med kort stubin som, tja, genomgår karaktärsutveckling och får flickan på slutet. Inget speciellt såvitt jag kan bedöma…

Därefter flyttades mitt läsfokus mot kurslitteraturen, men jag hann med ytterligare två pristagare i november, båda ryska författare. Jag läste en novell av Ivan Bunin, Mitias kärlek, om en svårmodig ung man med kärleksbekymmer, och Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitj liv. I samma korthuggna stil som Imre Kertész.

Sammanlagt blev det alltså 5 nya Nobelpristagare (Galsworthy, Naipaul, Buck, Bjørnson och Solzjenitsyn) och 2 extraböcker (Lessing och Bunin). 7 av en målsättning på 12 känns sådär, men lite bättre blir det förstås om jag bara fokuserar på nya pristagare: 5 av 6.

Även i år är målsättningen 6 + 6. Jag vill läsa mer Galsworthy, mer Selma Lagerlöf, José Saramagos nya och förstås något eller några av Le Clézio. Dessutom köpte jag på mig tre William Faulknerböcker i somras som pockat på uppmärksamhet. Ur min lista på olästa pristagare är det nog för tillfället John Steinbeck och Bertrand Russell som lockar.