Känns det som en rimlig beskrivning? Intressant i sammanhanget är förstås att betraktaren oftast är kvinna (tant), medan föreståndaren oftast är man (gubbe).

Förhoppningsvis kommer jag iväg till Moderna museets Karin Mamma Andersson-utställning snart…

I måndags besökte jag för första gången Louvren i Paris. Eftersom jag bara hade tre timmar på mig struntade jag i att titta på några tavlor, för att istället koncentrera mig på den arkeologiska samlingen. En liten avstickare var jag dock tvungen att göra, för att titta på Le Radeau de la Méduse (Medusas flotte) av Théodore Géricault.

Mitt intresse för just denna målning kan härledas till Julian Barnes och A History of the World in 10 1/2 Chapters, där kapitel fem handlar om Géricaults målning. Barnes är lite av en favorit och jag återvänder med jämna mellanrum till denna bok, som ständigt erbjuder nya tolkningsvinklar.

Målningen då? Onekligen imponerande. Kompositionen är genomtänkt och häftigast är nog den nästan osynliga Argus på horisonten. Den digitala kopian gör inte riktigt verket rättvisa – det var en helt annan sak att se originalet i sina åtta gånger fem meter. Passa på nästa gång ni är i Paris, alltså!

I brevlådan hemma väntade inte bara Time och National Geographic, utan också mitt första nummer av Symmetry, en gratistidning som ges ut av Fermilab (Chicago) och SLAC (Stanford), dvs de två stora amerikanska partikelacceleratorerna. Mest spännande var artikeln om pentakvarken, dvs en partikel bestående av fem kvarkar, som tydligen förutspåtts teoretiskt och sen dykt upp i en del experiment från 2003 och framåt. Huruvida partikeln verkligen går att skapa praktiskt återstår dock att se.

Idag var jag på Bonniers Konsthall. Häftigast var nog Johan Svenssons installation Fever, med några helt underbara skulpturer föreställandes hamburgare som fått fötter. Hittas nere till vänster på denna bild. Annars var det ganska blekt – inte så konstigt med tanke på att jag kom direkt från Paris och besök på Musée d’Art Moderne de la Ville de Paris samt Centre Pompidou. Så bra är ändå inte svensk nutidskonst om man jämför med Matisse, Kandinsky och Yves Klein.