Om du vill utmana mig finns jag som ambrosiani.

Däremot har jag spelat ett antal brädspel med zombietema och bjuder därför på några recensioner. Zombies!!! är väl det första man tänker på men jag varnar er; spelet är riktigt uselt. Nog för att det följer med horder av söta små zombiefigurer i plast men det är ungefär det enda som är bra med spelet. Helt enkelt ett av alla dessa spel där konstruktörerna snarare ägnat sig åt att spåna på snygga spelplaner i fyrfärg än att faktiskt provspela spelet. Ingen interaktion spelarna emellan, ett simpelt men likafullt dåligt stridssystem och massor av plastzombies på en spelplan som till tre fjärdedelar aldrig används i spelet. Fint tänkt men dåligt genomfört.

Som tur är finns det andra zombiespel. Då tänker jag framförallt på en serie spel från Cheapass Games. Det första, och bästa, heter Give Me The Brain! Spelarna är zombies på en snabbmatsrestaurang (Friedey’s), det är fredag eftermiddag, och självklart vill alla gå hem från jobbet. Problemet är att det finns en hel del kvar att göra, och till råga på allt har alla dessa zombies bara en enda hjärna att dela på för de mer komplicerade uppgifterna. Följaktligen gäller det att så snart hjärnan åker i golvet lägga fram sina bästa argument för att få använda den. Enkelt att lära, gott om möjligheter att vara taskig mot de andra spelarna och framförallt den vansinniga spelidén gör det till en av mina personliga favoriter.

Eftersom Give Me The Brain! slog har det kommit två uppföljare av varierande kvalitet. Lord of the Fries är ett helt okej kortspel där det gäller att bygga ihop menyer på Friedey’s. Kul system för beställningar och ett spelsystem där det gäller att avväga när man ska börja försöka göra av med kort istället för att samla dem gör att spelet håller för mer än bara ett fåtal spelomgångar.

Detsamma gäller tyvärr inte för det tredje spelet i serien, The Great Brain Robbery. Här har zombiesarna från Friedey’s bestämt sig för att lämna sitt day job och istället genomföra det stora tågrånet. Eftersom de är zombies är de såklart på jakt efter tågpassagernarnas hjärnor. Kul idé men inte så bra genomfört i ett spel som är alltför repetitivt för sitt eget bästa.

Några fler zombiespel kommer jag inte på på rak arm, faktiskt. Tyvärr är Cheapasspelen svåra att hitta i Sverige (eller var iallafall det för några år sedan). Mina exemplar köpte jag på Fantasiapelit i Helsingfors men en del av dem har funnits på Tradition i Stockholm.

På torsdag nästa vecka åker vi till Finland med spexet vilket ju kommer bli hur kul som helst. Vi repar nu på torsdag och jag ser fram emot att träffa orkestern igen. Som att komma tillbaka till klassen efter lovet, så att säga…

Jag träffade Maria förra veckan och det visade sig att hon hade kvar några böcker som var mina. Har därför läst om Harrisons Stålråttan slår till och har nu börjat med Dune igen. Den boken tål hur många omläsningar som helst. Vilket otroligt världsbygge! Och berättarstrukturen är fantastisk. En tydlig hjälte men trots detta så skildras berättelsen inte bara genom Pauls ögon utan man får en inblick i alla huvudkaraktärernas tankar. Intrigen är så mångbottnad att man fortfarande slås av förundran inför den välkomponerade handlingen som rullas upp i flera paralleller samtidigt. Ett exempel: Hunter-Seekern som är infälld i Pauls säng när han kommer till Arrakis. Först får man veta att fällan finns där, sedan råkar Paul ut för den, först därefter varnas Jessica för fällan. Samtidigt som nya komplikationer ständigt introduceras. En fascinerande bok.

Nu är lokalen bokad till SM. Den 2-4 september blir det diplomacyturnering på Café Katarina på Sabbatsbergs sjukhusområde. Verkar vara precis vad vi letat efter. Nu tror jag att det blir en riktig toppenturnering.

Intressant spelsystem och helt klart värt att prova fler gånger. Flera bra spelmekanismer och det kändes genuint tyskt… själv skulle jag nog viljat se fler mutationer i stil med Ursuppe men det kanske berodde på att jag inte lyckades roffa åt mig en enda.

Är nu hemma hos Hanna och Wille för att spela Puerto Rico! Där har vi ett riktigt toppenspel. Bästa sen Settlers kom ‘98.

Mötet var väldigt lyckat och jag är framförallt glad för att det finns stora mängder roliga projekt igång inom föreningen. Till exempel så har vi filmvisningar på gång till vintern/våren. Ser fram emot ett nytt torsdagsnöje (eller vilken kväll det nu blir film på).

Moa kom tillbaka från sin semestervecka som hon tillbringat i Lund, Malmö och Göteborg. Så nu är vi fulltaliga i kollektivet igen. Iallafall till på fredag, för då åker jag ju som sagt till Trondheim. Även vad gäller det så börjar bitar falla på plats. Det kommer bli hur kul som helst, jag får lyssna på konsert och jag får gå på bankett och allt utan att ordna nånting (fast smakar det så kostar det). Ser verkligen fram emot att få komma iväg.

Hann även med en hel del intressant snack om konventsplanerna. Har lite intressanta namn att kontakta, även om det får bli efter helgen. Har fått en klarare idé om vart jag vill föra det här projektet.

Kom upp lite tidigare idag, men fortfarande en bit kvar innan jag är nöjd. Fattar inte hur man kunde gå upp sju varje dag på gymnasiet och hela grundskolan också för den delen. Det är lite skillnad att inte bo hemma. Vem ska göra frukost till mig? Varför finns det ingen ost i kylen? Osv osv. Man fattar vilken enorm markservice det blir som förälder. Ett tag kvar till dess dock.

Håller på och läser klart Mannen utan öde, som jag började på för en månad sen ungefär. Konstig bok. Men läsvärd, och jag är fascinerad av att Imre Kertesz överhuvudtaget orkar berätta om det här. Fast det är väl en sorts terapi, antagligen. Viktig om inte annat för att accentuera ordet “I-landsproblem”. Inse vad mycket strunt man går runt och oroar sig för, är rädd för, när man borde vara tacksam för så lite. Inse att det finns livssituationer där det är en lyx att få ett fjärdedels bröd som dagsranson istället för den vanliga femtedelen. Konstigt nog så har Stephen King skrivit en liknande bok (under pseudonymen Richard Bachman), nämligen Maratonmannen. Läsvärd även den, precis som iallafall tre av de andra Bachmanböckerna. Nu kan jag inte alla titlarna utantill men en av dem heter Thinner.

Nä, nu är det dags att gå och lägga sig… har vissa funderingar om teoretiska perspektiv på bloggen som kulturform men det får bli en annan gång.

/A

Funderar fortfarande på vad jag ska göra i helgen. Tror att jag åker upp till Trondheim trots allt. Det blir lite väl dyrt men jag kanske kan unna mig det. Det vore iallafall riktigt kul att komma iväg. Och om jag stannar hemma lär jag inte göra annat än att slöa.

Var på jobbet igår och lämnade in min lönerapport. Känns skumt att inte jobba på tre (!) veckor. Måste fixa decemberschemat, ryktet säger att jag är uppsatt på lördagen den 11… och det går ju då rakt inte…

En kul sak (apropå något helt annat) är att jag efter senaste Oknytt faktiskt blivit kontaktad av folk som vill hjälpa till med tidningen. En illustratör och en korrekturläsare. Det tycker jag är kul. Även när det gäller konventsplanerna så dimper det in ett mail då och då, med frivilliga arrangörer. Två stycken bara nu i helgen. Sakta men säkert så börjar det hela få form, vilket är riktigt spännande. Jag tror att det kan bli stort det här.

Bästa festen i helgen var nog lördagens efterfest. Samma lokal som vi använde på senaste INK i Åbo, vitlökskransarna hängde dock inte kvar, men stämningen var minst lika bra som på tröjbytarfesten 2002… jag hade riktigt skoj och det blev ju inte sämre av att vi fick ihop ett riktigt förstklassigt jam på baksidan av huset. Följde sedan med Strindens tillbaka till sovsalen för ett utdraget avsked på ungefär två timmar. Sovsalsfester är alltid kul…

Men den största och häftigaste nyheten är att jag blev lockad, pockad och till sist utsedd till Natomodör för Natom i Stockholm 2006. Wow! Tror helt klart att jag har mycket att ge för att fixa ett ännu bättre Natom. Innebär å andra sidan att det inte blir något spex för mig nästa år, men det kan jag leva med. Det går ju inte att få allt…

Lite överrumplande var det såklart, inget jag hade funderat specifikt på i förväg, men det har ju funnits annat jag velat genomföra inom studentorkestrandet. Har börjat sätta mina idéer på pränt, ett arbete som får rulla vidare under hösten, och några ansvariga är redan rekryterade.

På fredag är det dags att göra reklam för nästa evenemang, nämligen Stockholms spelkonvent 2005. Inte så mycket att fixa innan dess, dock, ska bara trycka upp några visitkort. Det tror jag också kan bli en riktig höjdargrej, folk i Stockholm skriker efter ett riktigt spelkonvent. Synd att jag inte hinner gå på spelhelgen bara, men som sagt så är det ju omöjligt att hinna med allt som är kul.

/A

Finns också en mac-version (som jag använder mest), http://mac.the-underdogs.org/

/A

Update: The Macintosh Garden återfinns numera på http://209.120.136.205/.

Mycket intressant på gång just nu, i morgon börjar jag mitt nya jobb som museilärare och dessutom håller jag på och typsätter en avhandling. Samtidigt skrivs det uppsats, eller snarare läses för så mycket skrivet har jag ännu inte. Källinsamlingen är dock klar såvitt jag kan bedöma. Nu gäller det bara att få ut något vettigt ur materialet, som inte bara är upprepningar.

Oknytts hemsida