Aronjakob.se » Spex

Om att skriva

Aron — Tue, 07 Mar 2006 17:24:03 +0000

Hur skriver man dramatik? Jag fick chansen att prova på detta under det gångna året, som medlem i manusgrupperna för 2005 års uppsättningar av Kårspexet och Juristspexet. Det som framförallt slog mig som svårt var att skapa en tydlig röd tråd genom berättelsen.

Tidigare har jag upplevt det som en klyscha när författare säger att de inte vet hur historien slutar medan de skriver den. Nog har man en upplagd plan, ett manus att följa när författandet börjar? Visst – men planen förändras allt eftersom skrivandet pågår. Jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger vi har hunnit skriva om spexets synopsis. Den föreställning som ges på Vasateatern i april (hint, hint) har inte mycket gemensamt vare sig med a) ursprungligt synopsis b) färdigt manus överlämnat till regi i augusti eller c) uruppsättningen i december. Det stora problemet: den röda tråden, att lämna de lösryckta sketcherna och istället förvandla det hela till en enhet, ett spex.

Den viktigaste lärdomen är att omskrivningarna behövs. Nina Burton har jag citerat tidigare här på bloggen, men hennes citat från Hemingway tål att upprepas:
“Hemingway liknade utarbetningen vid att borra eller spränga sig in i berg, fastän det krävdes mer förfinade medel. Själv kunde han skriva om ett kapitel fyrtio gånger, för han ansåg att författare i början på sitt skrivande fick ut långt mer av det än någon läsare.” (Det som muser viskat, s. 94)

Följaktligen var vårt tjugotal omskrivningar av spexmanuset bara början av processen. Anledningen att sluta skriva var inte att spexet var “klart”, utan att tiden tog slut. Självklart kan man fråga sig om en teaterföreställning någonsin blir “klar”. Manustexten är ju bara det första fundamentet på vilket det byggs vidare med regi, skådespelarinsatser och inramning av teknik, dekor, kostym, ljussättning et c. Jag tror dock att vårt manus hade känts betydligt mera “klart” om vi skrivit om det ytterligare tjugo gånger. Ändringarna minskade helt klart i omfång mot slutet av skrivprocessen, vilket ju tyder på att större och större sjok ändå kändes färdigbearbetade.

Till det kommande årets kårspex har jag in två synopsisförslag. De är inte genomskrivna mer än två, tre gånger, vilket förstås gör att de lämnar en del att önska om strukturen. Själv tycker jag förstås att de har potential (annars skulle jag inte lämnat in dem!) men det är förstås svårt att säga. Kanske kan jag tycka att en produktion i Kårspexets storlek skulle kunna jobba med flera parallella synopsis en bit in på vårkanten, för att bättre få kläm på vart det finns flest möjligheter att bygga ett bra spex. Det kräver dock en större insats från den manusgrupp som ska ro hem det hela på sin lediga tid…

Till nästa år kommer det dock gå bättre. Genom en lycklig slump kom jag över ett exemplar av Jason Rekulaks Writer’s Block, ett litet block (6*6*6 cm) späckat med några hundra skrivövningar och uppslag. Jag har länge letat efter något dylikt för att öva på historieberättandet, eftersom jag skulle vilja gå en rakare väg från idé till nedpräntad berättelse. Nyckeln till framgång är förstås att likt Hemingway skriva, skriva om och skriva om. Kanske hittar också en del av övningarnas resultat hit till bloggen, för allmän bedömning. Vi får väl se!

Digital storstädning

Aron — Tue, 13 Sep 2005 16:43:51 +0000

Efter några år av oreda med dokument både på museets server, på universitetsbiblioteket, mitt KTH-konto och hemma i kransen håller jag på och samlar ihop mina digitala prylar och pinaler på ett enda ställe. Under tiden hittar jag en massa kul texter, bilder, program och annat som jag hunnit glömma bort på vägen. En del kan vara kul att publicera på bloggen, kanske. Här kommer iallafall en bild från Kårspexet Jack the Ripper, närmare bestämt från omgång tre på Vasan. Jag kom med i spexet först till Finlandsturnén, efter en spexfri höst, men känner mig ändå rätt stolt över vad vi presterade. Jack the Ripper var på flera sätt den proffsigaste spexuppsättningen av de fem jag medverkat i och det känns lite speciellt i magen när man hittar bilderna.

To the lighthouse (reprise)

Aron — Sun, 08 May 2005 14:23:32 +0000

Funderar på vad jag ska hitta på efter jobbet. Kanske läsa klart To the lighthouse? Den boken har, på grund av sitt behändiga format, följt med mig vart jag än gått i två månader nu. Började läsa den, passande nog, på internationella kvinnodagen den 8 mars. Och uppriktigt sagt så kan jag väl avslöja att det var inte den enklaste bok jag har läst direkt. Annars brukar jag avsluta en ny bok relativt snabbt men det här har varit en annan femma. Varje gång jag återvänder till To the lighthouse måste jag läsa om de senaste sidorna för att haja vad som händer och vem som tänker.

I efterordet (som jag tjuvläste lite i för en månad sen ungefär) står det att boken är krånglig vid första genomläsningen, rätt bra vid andra och briljant efter tredje. Så det blir väl till att återvända till denna experimentroman i sinom tid.

En kul parentes är att årets P-spex* började skrivas precis när jag börjat med boken. Inspirerad som jag var lyckades jag baka in det hela i spexmanuset och den 9 april gav P-spexet föreställningen Jakten på det otäcka könet eller To the lighthouse på Årsta Folkets hus. Lagom förvanskat* men ändå…

Som jag skrev i mars när jag började läsa boken tänker jag nu fortsätta med en omläsning av Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad. Passande med tanke på mitt föregående inlägg, eller hur?

*Ett spex på 17 repliker som ges efter paus på Promenadorquesterns vårkonsert.

*Av hänsyn till yngre läsare ska jag inte ge mig in på hur det hela blev i slutändan…

Till Hafs!

Aron — Thu, 10 Feb 2005 23:11:03 +0000

Det finns fortfarande några enstaka biljetter kvar till fredags- och lördagsföreställningarna av Till Hafs. Köp på Södra teatern. Onsdags- och torsdagsföreställningarna gick bra och det verkar helt klart lovande inför Gamla Spexare på lördag. Imorgon (ja, idag alltså) blir det nobeljobb innan det bär av mot teatern. Godnatt!

Mera spex, mera spex, massor utav spex

Aron — Sat, 05 Feb 2005 11:16:35 +0000

Jag sökte ju till kårspexets manusgrupp förra året, men kom inte med. I år har jag istället tagit saken i egna händer och myglat mig in i juristspexets manusgrupp. Eller, myglat och myglat. Jag har nog en del att tillföra. Det ska bli riktigt skoj att ge sig längre in i spexmaskineriet och kunna vara med och påverka från start. Synopsis är valt och spånandet är i full gång. Dessutom ska Olof och jag skriva ihop ett synopsisförslag till Kårspexet, till vilket jag dock inte tänker söka manus i år eftersom jag gått med juristerna istället. Det blir nog sista året i spexorkestern, känner inte riktigt samma entusiasm där nuförtiden. (Nyanserat: umgängesformen gillar jag, däremot har det blivit svårare med det musikaliska engagemanget.)

Juristspex!

Aron — Sat, 27 Nov 2004 11:20:39 +0000

Igår var jag tillsammans med familj och spexkompisar och såg årets juristspex. Uppsättningen heter Oppenheimer (eller: Heta bomber och kalla krig) och utspelar sig under slutet av president Eisenhowers första presidentperiod, dvs samtidigt som Oppenheimer m.fl. utvecklade vätebomber för fulla muggar. En som reagerade på detta var ju Harry Martinson som skrev sin Aniara om rymdgoldondern Aniara som evakuerar människor från den kärnvapenkrigshärjade jorden. Men tillbaka till spexet. Föreställningen byggde på 2*2 antagonister, presidenten vs. Eleanor Roosevelt och spionen Nikita vs. spionen Jiang. De tydliga konflikterna bidrog till att den röda tråden kunde hållas och spexet flöt på i bra fart. Släng in en och en halv kärlekshistoria och saken är biff (som Wodehouse skulle ha sagt).
Juristspexet har lyckats riktigt bra med rekryteringen i de senaste två uppsättningarna och har nu genomfört ett generationsskifte på skådissidan. Tyvärr har det varit svårare att hitta folk till andra positioner som dekor, smink, PR osv. Med tanke på att spexet allt som allt inte är fler än tjugo personer (tror jag det blev när vi räknade) så är det otroligt imponerande vad de har fått ihop! Sedan det första juristspexet jag såg, Orientexpressen för fyra år sedan, har allt blivit bättre. Bandet är skitbra och skådisarnas sånginsatser lämnar inte mycket att önska. Synd att det inte var mer stämsång, nu förekom det i några enstaka låtar (samt i punsch-a capellan) men det skulle kunnat vara mycket mer. Spännande med två hårdrockslåtar, det är ju inte direkt vanligt med Iron Maiden i spex såvitt jag vet.
Tyvärr så lider juristspexet fortfarande lite av fenomenet “alla vill vara med på scen” vilket bäddar för en del onödiga avbrott. Men det hela kan ändå sammanfattas som en tretimmars skrattfest. Sjukt kul, många bra one-liners, en aktiv publik och totalintrycket är bara positivt. Bravo, Juristspexet!

Dystert

Aron — Sun, 17 Oct 2004 12:31:59 +0000

Om man klickar på “view my complete profile” här ovanför så går det sedan att söka vidare på intressen och hitta andra bloggare. Dystert var det att upptäcka att jag är den enda bloggare i världen som är intresserad av “spex”. Och den enda som är intresserad av “spel”. Att hundratals personer har med Gattaca som favoritfilm var ju en glad överraskning dock.

För övrigt så är överraskning ett ännu finare ord på tyska, “überraschung”. Så det så.

Internat!

Aron — Mon, 27 Sep 2004 14:23:39 +0000

Hemma från internatet. Sjukt kul var det! Har väl egentligen inte några roliga anekdoter att berätta men man kan väl konstatera att det bland höjdpunkterna ingick följande:

* Titta på fotbollsmatchen Enhörna vs. Mariefred
* Stämsjunga i princip hela lördagen
* Kasta gummistövlar väldigt långt
* Vinna spritlotteriet då det drogs en ny vinnare när Ankan först vunnit båda dragningarna
* Nästan vinna festen (Qlof och Arvid klådde mig på mållinjen)
* Lära känna massor av nya människor
* Komma på dåliga eller-titlar (och någon enstaka bra) på vägen dit
* Hitta ett nakenfoto på Anders i min digitalkamera
* Njuta av den helt sjukt bra nya á capellan
* Uppleva Czardas på trombon

Och så rullar det hela vidare med rep på tisdag. Då ska tydligen skådis komma förbi och sjunga med oss. Spännande! Har för övrigt några bra omstarter på gång. Johan verkar sugen så det kan nog bli nåt.

Aron om hösten

Aron — Tue, 14 Sep 2004 17:40:48 +0000

Tidig höst är alltid hektisk. Massor av aktiviteter drar igång för terminen och jag försöker som vanligt att fylla upp kalendern med roliga aktiviteter. Skolan har satt igång och är lika kul som i våras. Vi är tre personer på kursen vilket ger oss mycket utrymme att utveckla våra idéer. Tyvärr är det väldigt lite schemalagt men det verkar som om den senare halvan av terminen blir bättre.
Spexet drar igång för min del nästa vecka, innan dess ska jag arra färdigt min låt vilket fortskrider enligt planerna. Svårt men kul att ta ut stämmor och försöka sätta sin egen prägel på låten. Mycket träblås blir det, är klurigt att knyta ihop säcken och bestämma sig för att det är färdigt.
Sista tisdagkvällen på museet är detta och det känns lite vemodigt. Nu blir det spexrep för hela slanten ända fram till december. Då sitter jag väl här igen, antar jag…

Första orkesterrepet

Aron — Thu, 02 Sep 2004 11:46:56 +0000

Igår var det så dags till slut – det första repet med nya spexorkestern! Jag satt ju på jobbet förra tisdagen och missade det allra första. Det var såklart riktigt kul. Vi har hela sju färdiga arr att spela (mitt eget inräknat) och det mesta lät riktigt dåligt. Vilket är precis som det ska vara, hur kul är det när allt sitter direkt? Vi ska ju trots allt inte lära oss mer än ett femtontal grejer. Hur ska man sysselsätta sig under hela hösten om det funkar redan från början?
Glad över att mitt arr funkade i praktiken. Det följer originalet rätt slaviskt vilket nog gjorde det till en av de mer simpla låtarna på repertoaren. En del skavanker hittade jag så det blir väl en version 2 efter happening kanske.
Lindizz hade bakat tårta så det blir ju svårt att bräcka som trumtomte nästa vecka. Men man får ju göra ett försök!

Valde ämne till min B-uppsats idag: kejsardyrkan i Pompeji. Ska bli kul!