Jag brukar annars lida av en extrem fjällsemesterabstinens så här års, innan jag till sist kan få smaka lite snö framåt april när det blir dags för snowboardåkning under påsken. I år har dock fjällvädret kommit till stan, och jag är nöjd och glad utan att färdas de sextio milen till stugan i Jämtland.

Iställlet är det bara att dra ett djupt andetag när jag går ut genom porten i Husby och insupa kylan och snön, blinka lite i ljuset och med frost i andedräkten promenera de få metrarna till tunnelbanan. Hoppas kylan håller i sig fram till påsk!

*Vad sägs om den här analogin: vintrar är som synfel. Den riktiga vintern och den normala synen är i klar minoritet bland alla dessa glasögonormar och bortsmälta snötäcken, men ändå får de stå som modell när det är dags att definiera det normala!

Förra året var jag ju i Trondheim. Sitter här och funderar på hur jag ska göra i år; liksom förra året så krockar eventuellt norgebesök med smygpremiären på Kårspexet. Kom på att jag ju har några bilder från förra årets spektakel som kanske kan vara kul att se. Jag åkte nattåg upp till Trondheim och på morgonen klev jag av i Åre för att fotografera snön. I Stockholm var det ju fortfarande helt grått.
Den andra bilden är min favoritorkester som spelar, inga mindre än Strindens Promenade Orchester. Nu i helgen kommer några av dem till Göteborg (precis som jag) men förhoppningsvis kan jag upprepa trondheimsresan och träffa hela gänget.

Hösten anlände till Stockholm idag och plötsligt blir det riktigt behagligt att sitta i museets entré och titta ut på rusket. Istället för turister som äter glass så är det nu inhemska stockholmare som hastar över torget på väg till en kopp varm choklad på stadsmissionens kafé. (Eller vårt egna Kafé Satir förstås). Ombyte förnöjer!

På onsdag är det samling för årets spexuppsättning och följaktligen dags för oss i manus att presentera detta för övriga spexare. Förhoppningsvis har vi slipat bort ytterligare några skavanker tills dess. Dessutom ska jag försöka skriva klart mitt arr ikväll, så att spexorkestern (som träffas för första gången imorgon) kan få lite noter att titta på.

“På väg ned till skrivarstugan upptäcker jag några högst besynnerliga spår. Under natten har en mus borrat sig genom det tunna nysnötäcket, och efter sig lämnat något som ser ut som en tillkrånglad namnteckning. Försöker läsa hans namn, men misslyckas. Musen under diskbänken verkar för övrigt ha stillat sig, möjligen bortskrämd av ultraljudslådan, som för övrigt också skrämmer bort katterna.”

Gun-Britt Sundström, 25 januari 1971:

“Men när mörkret faller är det något som rör sig ute i förstugan. Tjuv, spöke, våldtäktsman? Jag lyssnar spänt några sekunder innan jag förstår: Det är råttorna, de små råttorna, som knaprar i nattens stillhet. De har övertagit huset sedan byn avfolkades. Det känns lugnande. Inget mänskligt, bara naturens ordning.”

Vinternatten låter sig inte alltid fångas i skrift men jag tycker dessa båda har lyckats. Stillheten, de små händelserna som överskuggar världsallvaret. Att skriva i presens gör sitt för att fånga ögonblickskänslan.

Idag kom ju sommaren till sist och för att fira detta promenerade jag till Kista. Det har ju inte varit så mycket socialrealism i bloggen hittills så för att kompensera kommer här en bild av förfallet i Husby. Se vad mysigt det är!

Då är faktiskt huset jag bor i snyggare. Har inget foto här på datorn så SKBs egna sida får duga så länge.

Här trodde man att vårens pollenchock var över men så slår det till igen med full kraft. Pollenrapporten påstår att den värsta björken var över men nu kommer istället eken söderifrån. Till råga på allt kryllar det av hästar idag eftersom SVT spelar in en tv-film om Carl Michael Bellman som kommer att visas till julen. På sjuttonhundratalet var det uppenbarligen häst och vagn som gällde. Sammanslaget leder allt detta till en Aron helt utan tillgång till det luktsinne vars hemligheter Richard Axel och Linda Buck avslöjade och för detta belönades med 2004 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. (Se där, lite forskning mitt i vardagen!)

Såna här stunder önskar jag att jag hade en kamera med mig. Och jag är inte ensam om det. Steffanie påminner: Gå alltid klädd i kamera! Thorvald tillägger: Jag minns min rolleiflex!

Nån skrev för ett tag sedan att Stockholm börjar bli en äkta storstad; dvs en stad som blir smutsigare av att det regnar, inte renare. Verkar inte stämma riktigt ännu.

På torsdag återvänder jag till stan för att skriva tenta och gå på årsmöte med Unionen. Därefter blir det orkesterresa till Åbo med PQ för att träffa Strindens och Axelbandet.

Vi hörs!

Att komma hem är att dö en smula. Men det är ett senare problem.

Ja! Det är helt fantastiskt. Känns så jäkla bra att det (än så länge) är en riktig vinter med snö och allt som hör därtill. Jag studsar runt i drivorna med kameran.

2. När börjar julen?

Eeh… på julafton? Fast i släkten firar vi faktiskt den 23 nuförtiden.

3. Säg tre roliga saker man kan göra med snö.

Snöbollskrig, snöänglar, snölyktor.

4. Säg tre positiva saker med att skotta.

Hm. Ja, motion får man ju, det minskar risken för äldre damer att trilla och slå sig, och så slipper man snö i skorna. Förhoppningsvis.

5. Har du tänt första ljuset?

Inte ännu… sprang till jobbet imorse utan att ens äta frukost. Men ikväll!

http://femman.blogspot.com/