Aronjakob.se

35 rätt av 35 möjliga i år. Att jämföra med 33 av 35 förra året, och 35 av 35 dessförinnan.

Jag har några böcker på min “läsa om-lista”, böcker som jag gärna återvänder till då och då.

Några av dem:

• Pompeji av Maja Lundgren. Vansinnigt rolig.
• Polyfem förvandlad av Willy Kyrklund. En uppvisning i ordkonst.
• Dune av Frank Herbert. Min favorit i sf-genren, för världsbygget och det diplomatiska spelet.

Vilka böcker läser du om? 

Betsy Devine notices that the Web 2.0 buzz of user-generated content now has a new name: crowdsourcing. An excellent example is the flora of user-built applications for the Facebook platform.

I’ve been on Facebook for a few months by now, and it is in my opinion the best community so far. Most important is of course the international scope – my previous experiences with communities (LunarStorm, Helgon and Spexforum, most notably) lack the necessary mass of members. Facebook is the best simply because “everyone” is there, from several different social gatherings in my real life. Like the Adium instant message app, Facebook offers me a collection of all my friends.*

The other pro with Facebook is the brilliant combination of crowdsourcing and community. The sheer number of members means that there is incentive for programmers to build content, in the now well-established way of uploading pictures, sharing links etc. However, Facebook makes this user-added content meaningful by using tags – in a different way than for instance Flickr or Bloggar.se. As a user, I am not interested in pictures or blog posts of/about “cars”, “sailing” or “A birth-day party”, but rather in pictures and posts with the cars, sailing and birth-day parties of my friends. The social network is a much more meaningful model of organization than the content tags otherwise so popular in Web 2.0.

And finally, the applications. Facebook has embraced the entire concept of Web 2.0, since users can not only add content but also add new ways to use the content. The applications of Facebook are, just like the basic functions of photo sharing etc, drawing strength from the combination of crowdsourcing and community. Trivia quizzes and arcade games have existed on the web since the first Java Scripts, but are pretty boring if you cannot compare the results with your friends, only with a top list of unbeatable scores. Movie ratings on IMDb have little value since they are mass votes with no sender. The Facebook apps solve this problem by restricting the scores and ratings displayed to the ones of your friends.

* Of course, there is a difference in meta-level, but the result is similar.

För ett gulligt Chomskycitat, fortsätt till David Nessle. Själv vet jag inte vad jag ska säga. Fast Einsteins “allt är relativt” är nog ett av de mest missbrukade citaten någonsin…

Since payday is rapidly approaching and there’s some money left in my account, I bought myself Rufus Wainwright’s Want One to complete my collection. It’s lovely. Now comes the hard task to appoint my favorite record of the set. Want Two has the lowest odds, but who can say how this will end?

Recent additions to my to-do list (so much to do, so little time):

• Get my driving license. This will take some time.
• Read Harry Potter and the Half-Blood Prince. I’m waaay behind.
• Finish Orientalism by Edward Said (before Harry, I think).
• In a book at home, check what the drink of July might be. The drink of the month of June was: Margharita.
• Make myself a hat for the upcoming Medieval Week.

För den som vill hålla sig ajour med skvallret på Assö kommer här årets lägertidning…

ÖKEJ 2007

Jag insåg imorse, apropå den då och då återkommande diskussionen om vad som är konst, att konsten inte alls ligger i betraktarens öga. Snarare i konsthallsföreståndarens.

Känns det som en rimlig beskrivning? Intressant i sammanhanget är förstås att betraktaren oftast är kvinna (tant), medan föreståndaren oftast är man (gubbe).

Förhoppningsvis kommer jag iväg till Moderna museets Karin Mamma Andersson-utställning snart…

http://www.qwantz.com/index.pl?comic=1005

Okej, nu backar vi till 1970-talet. Jag kom just på mig själv med att framhålla mina manliga förebilder, och låta de kvinnliga stå tillbaka. Inte så konstigt. Men nu är ordningen återställd, och listan på mina favoritförfattare (såsom den presenteras på Facebook) har nu jämn könsfördelning. Fan att det ska vara så svårt att komma ihåg!

Läser just nu manlig kanon, nämligen Buddenbrooks (som tidigare nämnts). Och det är klart att jag har en hel drös av manliga favoritförfattare, långt fler än kvinnliga dito – inte så konstigt med tanke på skevheten i vilka som hade/har möjlighet att ägna sig åt sitt författarskap. Det innebär dock inte att jag ska fortsätta cementera idén om den Manlige Författaren. Inte du heller.